17-03-08

Tungt. Tungt är vad det är på jobbet just nu. Det händer så mycket på mitt jobb som gör att man inser sin egen litenhet och oförmåga att hjälpa dem som verkligen behöver hjälp... och det är tungt. Ibland stjälper vi nog våra ungdomar mer än vi hjälper dem, och det är tungt att ta till sig då vi är helt maktlösa till att bestämma om de ska vara hos oss eller inte. 

Idag önskar jag att jag inte hade all den sekretess som jag har kring mitt jobb så att jag kunde ringa någon och berätta allt, men vissa saker kan man bara inte berätta till folk utanför jobbet. Vem förstår förutom vi i vår bubbla? Jag har superbra kollegor och en superbra chef som jag kan ventilera med... men ibland vill man bara prata av sig till en vän, men ibland går det bara inte även om man följer alla sekretessens regler. 

Utanför jobbet så fortsätter motgångarna. Detta år har inte börjat bra för mig. Först gick mobilen sönder, sen min bil och nu har jag lämnat in mina skidor som ska bytas ut. Just nu känns det som om allt jag tar i går sönder och jag orkar verkligen inte med att saker och ting inte fungerar som de ska. Kunde du inte bara vara en sån där person som inte oroade sig, Linda? Ja om jag kunde så skulle jag vara, men jag är inte det. Jag oroar mig för allt. 95 % av min vakna tid gnager något orosmoment i mitt huvud. Jag oroar mig konstant för att inte vara tillräcklig och för att göra fel. 

En bloggs återuppståndelse!

Jag tänker göra ett försök till att börja blogga igen. Men inte på samma sätt som ni kanske är vana vid. Jag har övervägt att göra en privat blogg bara för att ha den mer som en dagbok, men det känns också konstigt, då kan jag ha en fysisk dagbok istället... men det orkar jag inte med! Så vi kör här, men nu kommer jag blogga för min egen skull, för minnet och för att jag saknar att ha en plattform att skriva av mig på. 

Ibland kan det kanske bli lite mer personligt, ibland bara klagande, ibland lyckligt... men jag förväntar mig inte att någon läser den här bloggen mer så då är det kanske okej. 

Fem miljoner anledningar

     

Sådär, ett stycke filosofisk bild, check! Då kan vi gå över till snacket. 

Jag blogga inte längre. Nej, se där. Ni har också upptäckt det? Konstigt, kom som en chock för mig! Det är jättetråkigt, för det innebär att jag inte kan kolla tillbaka... Men vad ska jag säga? Kan ge er fem miljoner anlednigar som alla bottnar i att jag prioriterat borde bloggandet. 

Jag jobbar och står i, utöver det hinner man inte så mycket! (Även detta kom som en chock för mig!) vi har höstlov på jobbet, men inte är jag ledig för det, o nej, o nej. Istället skickas jag till Sthlm på kurs i två dagar, sen har jag tre dagar att göra allt det där man ska hinna när man har lite tid. 

Försöker prioritera in mer konst i mitt liv också. Tid för min egen konst. Det går sisådär. Ibland hittar jag inspo, men så måste man gå och lägga sig för att man ska upp och jobba nästa dag. Det är frustrerande! ...och mitt sätt att göra mig av med frustration är att måla... Men si det går ju ej!!! 

Nåväl, vill ni veta hur jag mår mellan mina sporadiska inlägg, kom förbi här på en kaffe vetja! 

Nästan fredag!

Hörni, jag vet, det passerar en halv evighet mellan mina inlägg... Men lev med det! Ska jag ensam stå för er underhållning? Nä, då får det va! 

...men skoja. Stanna kvar om ni vill, jag kan underhålla er... Sporadiskt. 

Vet dock inte hur det är med det där "underhållandet" nu för tiden. Man har ju gått och blivit lite rädd för vad man säger och skriver! När hände det? Linda-utan-spärrar har förändrats! 

Vad har jag gjort sen sist då? Vi listar!

1. Har haft en lite house-warming fest! 

Det var grejt. Vi åt, drack och snackade framtidsplaner, vi har en miljardplan för att starta en app! Det blir nog bra! 

2. Har varit hem en sväng. 

Ska jobba i Kalix vissa måndagar, så då kan man passa på att åka hem! Lite närmare till jobbet på morgonen och alltid skönt att vara hemma! Vänta, förresten, Sampe med fru och dotter var också hemma, och hon är ju galet söt! Dottern då förstås, inte frun! Äh, ja, klart frun också sär söt... Nu pratade jag in mig själv i ett hörn, vi går vidare! 

3. Tagit upp löpningen igen. 

Dör vad tungt det är! Skönt, men tungt! Och så blir det en aning sent också, och ju mörkare det är, desto mer rädd blir jag för björnar (logiskt, javisst) och måste springa snabbare (ännu mera logiskt).

4. Upptäckt havregrynsgröt på nytt. 

Ja, alltså, jag slutade ju aldrig tycka om det, men den har återigen stigit in i mitt liv och fyllt min kostcirkel. Inte nog med det, funnit kollegor vara mina själsfränder då de i Kalix äter gröt varje dag!!! Förstår ni?? Gröt!! På jobbet!! (De kokar dock ägg till gröten, så det är väl inte helt mina själsfränder). 

What is heaven like?

...ja, om det är ens en bråkdel av det här så är det gött. 

      

      

      

      

Var hem ihelg och vi åkte ut till torne-furö, och du gode själ vad det var vackert! Vindstilla och strålande sol får en att tänka lyckliga tankar. Vet dock inte hur okej det är att tänka lyckliga tankar som tornedaling, men ignorerade det och kände mig lycklig för en stund! 

Men nu är jag tillbaka i Boden och chillar. Familjen tror inte att jag jobbar eftersom Johannes sprider rykten om att jag inte stiger upp på morgonen och alltid är hemma när han kommer hem. Dessa rykten må vara sanna, men alla människor känner inte ett behov av att stiga upp mer än 30 min före man ska infinna sig på jobbet! ...och vissa går faktiskt hem när man får gå hem. Och jobbar effektivt däremellan! Trivs fortfarande bra på jobbet, ångrar inte att jag valde att inte stanna på Happis-jobbet! 

Och förresten så är det ganska skönt att ha så nära hem! 1,5 h från dörr till dörr! ( plus att det är skönt att ha egen bil!) Det var ren njutning att pappa lånade min bil att skjutsa lillasyster i ihelg. Min bil! Det var inte jag som lånade hans bil åter igen! 

Nåväl, har bakat till jobbet imorgon, så nu är det dax att kojsa! 

Häh?

    

Ser ni vad jag ser? Det börjar klarna upp där utanför! Det har pissregnat i två dagar, men nu börjar det klarna upp... 

...men tro inte att det betyder att jag gör något för det! Jag beskådar miraklet så här:

     

Från mitt horisontella läge i soffan! ...varav jag ägnar halva tiden till att se på lådorna som skräpar i bakgrunden. Orkar inte ta tag i dem. Det får se ut så här. För evigt. 

Eftersom jag nu vägrar hyllor upp efter väggarna innebär det förvånansvärt nog att jag inte har någonstans att placera mina böcker. Och halva mitt bohag består av böcker.... Så det var ingen bra kombo. 

Nä. Borde ta mig i kragen och ta en promenad. Så här kan vi ju inte hålla på! Är bara så slut i huvudet! 

Två irrelevanta bilder men ändå en update.

Jag vet! Jag är omåttligt dålig på att ta till mig av kritiken ang. mitt sega uppdaterande! Det har en triljon anledningar, men jag ska dela med mig av sex sådana profana anledningar:

1, jag är omåttligt seg i allt. 

2, ha börjat jobba och har därför snäppet mindre fritid. 

3, har inget bredband (delvis beroende av punkt ett, delvis beroende av att jag inte accepterar de ha placerat uttaget i hallen). 

4, jag har sjukt dåligt lokalsinne och hittar varken i Boden eller i cybervärlden.

5, jag har en ny mobil som jag inte trodde kunde synka med min padda.

6, jag spenderar all min fritid till att fundera på alla olyckor som skulle kunna hända med min bil. 

Ja, det där med bil, vi kan börja där. Det är mig ett stort orosmoment!! Först oroade jag mig för att aldrig hitta en bil, nu när jag har en så fyller jag istället den tiden till att oroa mig för bilen. För att jag ska krocka den och stå med lån. För att jag ska parkera fel och den rullar iväg och krockar sig själv (sett detta på youtube, vill ej uppleva skammen). För att någon ska stjäla mitt bränsle. För att någon ska repa den. För att jag ska få kärringstopp mitt i rusningstrafik och inte få igång den (hatar eco-funktionen). 

Ja. Alltså. Jag borde kanske återgå till cykel och buss. Man ska eliminera sina problem. 

Nej, förresten, det är så sjukt skönt med bil, en sådan frihet! ...men icket utan ansvar! 

Okej, annars? Jobbar på! Trivs fortfarande bra på jobbet, skönt att börja ha lite lektioner, även om de skiljer sig lite från att ha 30 elever i en klass! Försöker även på fritiden att ordna upp mitt bohag. Ihelg hjälpte Hellis mig med att köpa ett matbord, tackar henne för det nu! Så skönt att kunna sitta i köket och äta! 

    

    

PS. Ätrhjänor! Det är inte alltid sådär mörkt här, jag är bara inte hemma när solen skiner DS. 

PS igen, solen skiner visst inte i Boden, så säger soldat-ramsan. DS igen. 

Försökte mig på det här med att lokalisera mig i Boden igår, tog en två timmars promme för att hitta runt lite. Det är större än jag trodde! Och faktiskt ganska vackert! ...alltså vackert som i vackra människor i uniform inne på regementet! ...okej, skojade. Stället är också ganska vackert. 

  

Nytt hem, nytt jobb ...nytt liv?

Hörni, jag vet, jag har inte uppdaterat min blogg på superdupermegajättelänge! Den har fallit lite av banan i samma takt som jag försökt komma upp på banan!

Jag har flyttat! Nu är jag bodensare! Bara det är galet!! Och om det i sig inte är nog, så har jag ju nytt jobb också! Just nu har vi en inskolningsvecka som kallas för "korvstoppningen" för vi matas med information dagarna i ände! Igår matades vi med info om anstalterna och systemet, idag hade vi kurs om hot och våld samt hur man förebygger samt lugnar. Imorgon flyger vi till Stockholm för att träffa alla andra lärare i Svea! Sen lugnar det sig lite! Då har vi två dagar av planering för att nästa vecka kunna börja med våra lektioner!

Nåja, jag har fått mitt kontor, trivs med kollegorna... och det bästa av allt: jag får undervisa i relli 50%! Okej, kanske lite andra SO ämnen också, men mest relli!

Det var lite om det, imorgon hämtar flygtaxin mig kl 05.30 (!!!) Så jag borde sova nu!

En liten uppdate.

Har dragit ut på uppdateringen av denna blogg, för det känns som om jag måste skriva om resan till USA, och jag vet inte vart jag ska börja! Efter NY så spenderade vi två veckor i South Carolina och North Carolina vilket var fantastiskt! Vi har haft en underbar resa förutom själva resandet. Vi råkade ut för inställda flyg och blev två dygn försenade. 

Men äh, skit i det. 

Nu är jag tillbaka till Happis och livet rullar vidare snabbare än någonsin! Jobbar som ett psyk, har knappt haft ledigt sen jag kom hem... Och är bara ledig en helg denna sommar. Kommer gå i väggen av det här! Nu gör jag fem kvällspass på raken... Och våra kvällspass kommer i två former 12-23.30 eller 13.30-01. Mycket man hinner göra under dessa dagar... Not. 

Efter dessa fem kvällspass drar jag och Linno mitt pick och pack till Boden. Det är väl dax att föra dit allt. Men ärligt sagt så orkar jag inte med allt flyttande igen. Det är inte bara flyttandet som i möbler och så som jag inte orkar med, det är flyttandet med alla adressändringar och lärandet av en ny stad. Det blir nog bra till slut, men just nu orkar jag inte. Min lista för vad jag måste hinna med i sommar är enorm, men jag orkar inte! 

Usch, nu är jag bitter! Visst har det funnits ljusglimtar också, som den här turen till Hanhinkari med Cicki och deras nya båt: 

            

New York

Efter många sociala påtryckningar är det väl dax att ta upp det här med bloggandet igen. Ni måste ha då många frågor! Lever jag? Var är jag? Hur mår jag? Lugn, lugn, lugn, ni ska få veta allt dessa profana ting. Jag lever. Jag är i New york. Jag mår bra. 

Ja, flytten från Umeå är gjord, jag har bosatt (nåja, flyttat in mina miljoner skor och två klädhögar) i ett rum i mamma och pappas nya hus. Efter flytten pickade och packade jag en ny väska med allt för mycket saker i och drog till USA. Nu är jag här, i New york! Vi har varit i NY i en vecka nu, och på tisdag flyger vi vidare till South Carolina... Men vi måste prata om NY! Alla har ojat sig över att vi ska vara i NY "så länge", att man blir ju klar med NY på en eller två dagar... Vad har ni gjort här? Suttit på era hotellrum? Jag förstår inte! Vi har inte hunnit med ens hälften av allt vi hade velat göra! 

Det här har vi iallafall gjort:

  

Utomhusbio i en park på Long Island i solnedgången. Hur mysigt? Filmen var dock dålig, så vi gick hem när solen gått ner helt och vyn inte var lika fin mer, 

         

Lite shopping på Times Square. Detta är kanske mitt hatställe i NY, så sjukt mycket folk och ljud överallt! Nej tacka vet jag vår lilla ö. 

   

Vi tåg metron till en ändstation en dag och hälsades välkomna av Rockaway beach. Så härligt att bada i denna värme (runt 25 grader varje dag, luften står dock still inne i stan).

  

Sen har vi väl hängt en del i alla delar av Central Park. Det är väl kanske ett av mina favoritställen i NY! Försökte för övrigt lura folk att jag skaffat en näspiercing... Ingen gick väl på det. Synd. Känner att jag tappat min förmåga att lura folk. 

Utöver detta har vi väl shoppat, myst, ätit och promenerat. Åh! För att inte glömma! Varit på David Wilkersons kyrka på Times Square och sjungit med en gospelkör, det var mys på hög nivå! 

   

   

  

Deprimerande mittenvecka på tenta

Nä. Nu har jag fått nog. Okej, jag ska leda er igenom detta, så att ni får förståelse för dagen Linda fick nog. 

Det hela började en solig dag, den första juni tjugohundasexton för att vara exakt. Steg upp, åt frukost och tog min kaffe i handen, ropade hejdå till syster och barnen (bor hos dem denna vecka) och cyklade till uni. Klev in i bunkern till grupprum och startade min dator. Dag tre av tentaskrivning skulle ta sin start. Astrid klev in, vi småspråkade men pluggade riktigt bra ändå. Lyckades färdigställa fyra av fem frågor på juridikdelen av tentan, sen tog vi lunch. I vanlig ordning sparade jag allt arbete för hundrade gången och vi gick ut i solen för lunch. 

       

Efter lunchen klev vi in i bunkern igen. Öppnade upp min dator... Och vad händer? WORD FÅR FNATT OCH RADDERAR HELA JURIDIKDELEN!!!!!! Ingenting gick att återskapa, allt var förlorat, såväl mitt arbete som mitt hopp! 

          

Så vad fanns att göra? Grina? Hjälper inte. Skrika? Hjälper inte. Hoppas att det sparats någonstans? HJÄLPTE INTE! Enda som fanns att göra var att börja om. Det jag ägnat två dagar åt var försvunnet. Allt. Fick börja om, skrev från minnet det mesta och sökte upp paragrafer på nytt. Nu är jag nöjd om jag får ett G, för jag orkar inte lägga ner min själ på detta igen! Nåja, nu när jag är hemma (hos Cicki) så har jag ändå hunnit med 4/5 frågor, får försöka hinna med den sista imorgon på någorlunda tillfredställande vis. Men, jag har ju en till tenta att skriva, den som jag skulle skriva imorgon och på fredag! Ajaj... Nu blir det långa dagar. Usch. Hejdå. 

Sista natten

    

En sista natt. En sista natt i min lägenhet. Ligger på en madrass på golvet i en sovsäck och har ett terapisamtal med Amelia som går igenom exakt samma sak. Hon sover sin sista natt i sin lägenhet i Kiruna. En skilland är dock att jag har en sovsäck och hon har bara en filt. 

An end of an era. Orkar inte tänka på det. Vi tar ett eget inlägg om min umetid på söndag när det officiellt är över. Imorgon är det besiktning av läggan och PMU hämtar de möbler som är kvar här. Håhåjaja... Men, har ännu en natt kvar här som jag ägna åt att fundera över mina fem år i Umeå. Godnatt!  

On fire

Hörni, vilken dag! Tagit itu med en massa saker som jag borde gjort för länge sen (inte för att jag fått gjort allt ändå... Men ja... När man försöker räkna upp saker i huvudet man gjort så blir det inte lika mycket som man tänkt ändå... 

Men, viktigast av allt, bokat om vår hyrbil i USA och gjort ett nytt syntest. Vi hade bokat en bil som var en aningen för liten (rymmer en väska och vi har fyra) så nu är den ombokad. Vad gäller syntestet så... Ja... Alltså... Jag köpte nya glasögon i januari (februari?) men snålade och gjorde inget syntest. Dumt. Insåg när jag fick glasögonen att jag är halvblind ändå. Men kunde ju inte säga det när jag satt där med glasögonen på mig och optikern ivrigt frågade om jag ser bokstäverna på skylten på andra sidan vägen. Nickade och svalde gråten i halsen. Men nu, ett halvår senare tog jag tag i det... Och minsann hade min syn försämras! Snart räknas jag som synskadad! Har alltså nu -5 och -5,25 på ögonen!!! Kanske gör den där fördömda operationen om något år, så slipper jag linser och allt sådant. 

Försökte vara rolig när jag chattade med han på Kilroy. Det uppskattades inte. 

                               

Gjorde allt för att få ett litet "haha" från honom, men inte det inte. Det lönade sig dock ändå. Fick ett fint tips i slutändan via mail: 

     

  

...men ärligt sagt, hade blivit gladare för ett litet "haha". Men ja, man får väl försöka ta till sig att vissa människor inte är så lättroade. Okej. Nej. Inte lättroad! Jag kämpade hårt för ett skratt! Men jag fick inte! Han är synnerligen svårroad!! 

Annat är det med Bodenbo! Därifrån får man supertrevliga mail (jaja, kilroy-killen var också trevlig, bara lite svårroad) och smileysar! Har aldrig varit med om trevligare hyresvärdar (okej, har bara erfarenhet av bostaden och Bodenbo)! Men ändå! Så sjukt trevliga och hjälpsamma. För att jag flyttar fick jag avtalet inscannat och mailat, plus att jag fick min avi mailad i förväg eftersom jag är bortrest i juni. Jaja, förstår att de vill få läggan uthyrd och få betalt också, men snabba svar och smileysar höjde standarden! 

Nu är det bara några dagar kvar tills Linno kommer och vi drar lasset hemåt! Ojoj! 

Sista helgen på Glunten 19 med möbler.

   

En ledsam bild. I fredags tog jag farväl av min soffa. Jaja, jag förstår, det är ett objekt, men jag  har en tendens att bli lite för fäst vid saker...  Ville inte ens behålla soffan, ville inte ens ha just den när jag köpte den... Men den blev liksom en del av min familj ändå... Och nu har jag sålt den vidare. Hemska människa! 

...fast egentligen tror jag min sorg beror på att det blev så tydligt i rummet att jag ska flytta. Det blev så tomt. Och då var det lika att sätta igång med packningen på riktigt. Det är inte ens en vecka kvar för mig i den här lägenheten, så det börjar väl vara dax att packa! Och packa har jag minsan också gjort! ..och rensat, har en hel del PMU ska få, jag tänker inte släpa med mig saker jag "halv-vill ha" genom halva Sverige, så nu gör jag mig av med sådant. 

Men ni, över till trevligare samtalsämnen! Betyget för exarbetet har äntligen trillat in i sin fulla form! VG!!! Högsta betyg! Som jag har slitit!! Men, det var ändå inte helgens bästa, för det står dessa två bilder för: 

            

Mina hängselbyxor och LÄGENHET I BODEN! I fredags ringde de, jag får en lägenhet i Boden!! Böner besvaras verkligen! Har oroat mig så sjukt mycket för detta, och nu fick jag en! Och under vilka omständigheter också! Denna hade på något konstigt sätt hamnat fel på sidan och blev tillgänglig som en "direktbokning" och då hant jag klicka in mig på den och få erbjudande. Mailade dem och frågade om planritning samt vilken plats jag hadi kön då ingen sådan info gavs på hemsidan... Det tog ett tag innan de mailade tillbaka till mig, men tänkte inte så mycket på det. När de ringde i fredags så berättade de att den på något konstigt sätt hamnat där och de hade haft ett möte om vad de skulle göra med den, men beslutade sig för att jag skulle få ta den om jag ville ha den eftersom jag fått ett erbjudande, mirakel! 

Äntligen börjar jag ha lite flyt i livet! Försöker att bara fokusera på det positiva och förskjuter tanken på att jag flyttar, inte kommer hänga på pilis mer, inte kommer hänga på uni mer, kanske aldrig ser mina professorer igen, aldrig mer i livet kommer vara student igen, kommer jobba varje vardag... Ja, usch, nu måste jag sluta, annars kan jag fortsätta i all evighet och då blir jag deppig. Godnatt! 

.

     

Alltså pollenallergi. Varje dag är som ett lotteri, ska jag orka upp, kommer jag piggna till under dagen, slutar jag någonsin nysa? Det är livets stora frågor just nu... Iallafall hos mig. 

Igår var jag däckad, idag mår jag lite bättre... Lär väl må sämre imorgon idag dårå. Ska det vara så här? Va? Ska man behöva leva med det här? Avverka alla björkar!! Och när vi ändå är igång kan vi ju ta bort allt gräs också, finns ju allergiker för det också. Sen kan vi utrota alla djur. Och all mat som framkallar allergier. Just så. Inte för att vara drastisk eller något... 

Två och en halv vecka kvar här i Umeå. Nej, nej, nej, det ska vi inte tänka på, då blir det sorgligt. Men ändå... En föreläsning, tre seminarium, två tentor och en gruppuppgift sen är jag klar. SISTA FÖRELÄSNINGEN IMORGON! Vet inte hur jag ska klara detta. Mår dåligt av att inse detta... Går tillbaka till min låtsas värld där jag inte ska flytta och inte ska sluta mitt uni liv. Bättre så. 

Yumeh

         

Vänner! (Och stalkers)

Har ni glömt bort hur jag ser ut? Tur för er att jag ger er dagliga doser av Linda! Alla förtjänar en daglig dos av lite Linda i sina liv, eller hur? 

Förklaring till bilderna dårå, det blåser i ume! Svårt att stå med bägge fötter på jorden när det blåser så här! Men nu när mitt ume-liv närmar sig sitt slut (!!!) så tänkte jag att nu kunde få en sån där lista: 

Linda listar Umeå: 

1. Allt är nära i Umeå! Det tar mig 15 minuter att cykla till Erboda som i princip är längst bort från mig. 

 - men det tar mig 200 år att cykla hem PÅ GRUND AV BLÅSTEN! 

2. Sommaren börjar tidigare i Umeå än hemma. 

- men man måste ändå ha sjukt mycket kläder PÅ GRUND AV BLÅSTEN! 

3. I Umeå behöver man inte vara fixad, här duger det med hästsvans.

- onödigt med lössläppt hår PÅ GRUND AV BLÅSTEN! 

4. Man behöver inte vara finklädd i Umeå, här går de flesta med sportkläder. 

- för att man svettas konstant när man cyklar i motvind... PÅ GRUND AV BLÅSTEN! 

Ja... Det var väl ungefär det jag hade att säga. Dax att sova så jag hinner med mycket plugg imorgon, det börjar dra ihop sig! 

  

Untzdah

      

Här står man helt casually och bränner bananplättar. Vardagligt. 

...nä. Alltså. Inte i just detta nu, det är ju natt för allt i världen! Tänk lite! Var lite källkritiska! Tro inte på allt ni läser, amöbor! Tidigare idag alltså. 

Ni vet, man slår på plattan på en låg siffra för att man har så mycket annat att göra samtidigt som man ska "laga mat" (ja, mat!) (och "annat att göra" inkluderar andra saker som inte handlar om att fota sig medens man bränner plättarna). Men ja... Alltså, låg siffra för att inte bränna, men instället bränner man ljudlöst sin mat. Hade jag haft en högre temperatur hade jag hört när det hade börjat fräsa och bränna, men icke det när man har en låg temperatur, då smyger det sig liksom på en... Men stoppar det mig? Icke det! Mat som mat, fyller det min buk så duger det för mig! Bränt som obränt! 

Nåja, hur har jag spenderat tiden som givits mig idag då? Jo, föreläsning mellan 8.15-9.30 sen fika i tre timmar. Var på väg hem, men träffade fastnade på vägen genom uni först med Jens, sen Julle, sen med Karin och sen med Asse och Oskar. (Oj vad det låter som jag har kompisar, precis vad jag ville att ni skulle få ut av denna text så... Snälla, notera detta!) Och vips så hade det gått tre timmar och jag var äntligen på väg hem. Tanken var sedan att jag skulle plugga, men så fastnade jag i en sjuk spellista med sjuka dokumentärer på Youtube. Ovanligt. Youtube är verkligen en guldgruva för prokrastinerare som jag! (Eller kanske ett kanske motsatsen)

...och nu är det kväll. Och jag har enormt med pollen i ögonen så inte kan jag läsa nu. Nä. Godnatt. 

Knopparna brister.

Ja, likt som alltid så brister knopparna jäms med mitt humör. Visst är det vackert, men ack så besvärligt! Jag känner mig som en person från iprens reklamfilm: huvudet känns tungt, orken tryter... Plus denna klåda då! Och alla nysningar! När jag börjar klia tillbaka eller när jag börjar nysa så finns det inget stopp! Lär få en hjärtattack i samband med detta! 

Men ändå, nog är det vackert: 

    

    

Okej, det är nog vackrare än sådär, skyller på min mobilkamera och på att det är omöjligt att fota mot solen (när man inte får bestämma bländare och slutartid själv!). 

Ni skulle gott kunna tro att jag nu denna dag, 10:de maj (!!!!!!) kommit längre i plugg och packning, men det ska jag tala om för er att jag inte gjort! Idag ska jag på någon gästföreläsning med en kvinna från Tyskland, så jag tänkte att jag efter det ska ta tag i den där uppgiften jag har i den kursen.... Eller iallafall ta reda på vad jag ska göra! 

3 maj

Tragedi är vad det är när man tror att man börjar kl 13.00 imorgon, och så dubbelkollar man och så visar det sig att man börjar 8.15. Vem planerar ens så? Vilka är de ens på den här institutionen?! På idesam var det näst intill lag att man inte fick börja före kl 09! 

Något annat som inte är tragedi är hur fin denna dag varit! Fixade klart en uppgift imorse lite hastigt och lustigt (besvarade nog inte ens semenariefrågan, men den smällen tar vi imorgon), sen bjöd lina på lunch. Efter lunchen och en massa gos med Bellis så tog vi en promenad... Men efter det... Alltså släng era norra och vinögda ögon på detta: 

                       

Bevare mig väl vilken mellis! Tror jag flyttar in hos de där Svenlins nu! De trycker på mina ömma punkter, min kärlek för bananplättar och jordgubbar (och kaffe... Och soadastreamad saft... Och bärsmoothies!). De gör det inte lätt för mig att flytta härifrån! 

Två andra mindre relevanta bilder från idag:

 

           

En tragisk stund i mitt liv, har påbörjat packningen av mina böcker. Det gör ont att packa ner mina små kantiga barn i lådor och inte veta när de får komma upp igen. Man skulle kunna tycka att jag nu i detta läge skulle kunna rensa bort lite böcker... Men icke det! Älskar böcker! 

Andra bilden är Märtha, mitt lilla fadderbarn som blivit så stor! Ela skickade bilden idag och jag fick en chock över hur stor hon är! Pannlugg och allt! Vart tog lilla baby-Märtha vägen?! Livet går verkligen så fort! 

  

Valborg och sommarkänslor,

Brukar vappen vara så här solig? 

   

Svar: nej. Absolut inte! Vappen är alltid blöt, slaskig och kall! Men inte i år inte! Nej nej, Vi fick superväder hela helgen! Firade vårens ankomst i Vännas med härliga människor, och tragiskt nog har jag bara en bild, denna ovanför! Vet inte vad som hänt, har en dyr systemkamera som Jag aldrig använder. Istället blir det bara halvtaskiga snapchat bilder! ...eller som följande: 

   

En bild stulen från Elli! Försvarar mig med att hon har så sjukt bra kamera i sin mobil! Och att hon minns att fota saker! Nåja, bilden är från grillchill vid nydalasjön i söndags! Älskar grillning, älskar att äta mat utomhus! Ska börja ta min tallrik med gröt utomhus lite oftare, ska försöka bli "hon med gröten" i kvarterssägnerna. Nej, förresten! Det där med mat! Har ju börjat äta mat igen lite smått. Går helt okej... Äter iallafall inte majs till både lunch och middag nu. 

Hade ett långt samtal med Amme om detta, när vi var kombos så var detta en grej hon störde sig på, min enformiga kost. Men jag har alltid varit sådan, när jag var liten fick jag besöka läkaren och svälja en kamera för att titta om det var något fel i strupen eller magen eftersom jag inte ville ha mat. Läkaren övertygade dock mamma om att jag kan överleva på havregrynsgröt. Men, minns också hur mamma och pappa tvångsmatat mig. Skojar inte! Pappa höll i mig och tvingade upp min käft och mamma skyfflade in mat. Och alla timmar jag spenderat sittandes vid matbordet med en tallrik mat framför mig som jag absolut inte kunde få ner. Pappa var nitisk med mitt ätande! Han lät mig inte lämna bordet före all mat var borta från tallriken, och tro inte att jag kunde slänga maten i soporna. Nej nej nej, han var nitisk i kollandes av soporna också. Mattanterna i skolan fick stränga ordrar om att se till att jag inte slängde maten... Men, sånt här gör ju bara att man blir kreativ! Hemma kunde jag smyga med en påse som jag kunde fylla med mat och gömma i tröjan och sedan slänga två km hemmifrån (för att vara på den säkra sidan) och i skolan lindade jag in potatisar i papper så att de inte skulle se att jag slängde mat. Detta låter helt sjukt, men jag var inte hungrig! Jag tyckte inte om mat! Allt jag ville ha var fil, mjölk, havregrynsgröt, äpplen och ibland köttbullar eller köttfärssås. Och, jag har ju ändå överlevt! Det lider ju inte direkt nöd på mig! Jag gillar mat i perioder, och i perioder gillar jag bara vissa maträtter. Sån är jag. 

Men äsch, nu blev det matsnack igen! Ville ju prata om vädret som alla andra svenskar! Fantastiska väder! Jag som egentligen inte gillar värme gillar vårvärmen! Den är tillräckligt kall så att man kan ha kläder på sig, men man slipper jacka! Och, vårlöningen är den bästa! 

    

Hur vackert är inte detta? Solen sipprar in mellan träden och bäckarna porlar! Fåglarna kvittrar och milda briser smeker kinderna. 

....ähhh, nu blev det sådär poetiskt. Vi tar natt här! Godnatt. 

Ditt och datt

      

Årets första riktiga backträning hörni! 7 km upp och ner för typ samma backe! Nä, nu överdrev jag, varierade med fyra olika backar i carlshems skogen. Men fint! Galet fint! Solen stekte på och jag kunde ta fram sommarlöpjackan + att jag var i princip ensam. Mötte en gubbe med hund i skogen, men annars tror jag att folk håller sig borta från dessa backar då de fortfarande var lite blött (läs: lika blött som röda havet) på sina ställen. 

Lämnade in uppsatsen idag, men så gjorde jag sedan det man inte ska göra. Jag öppnade upp dokumentet och skulle bara kolla en sak... Hittade ett stavfel. Stör mig så fruktansvärt på detta stavfel nu! Jajaja, jag vet, nästan alla böcker har också något stavfel i sig, men detta stör mig för att det var i ett stycke jag impulsändrade imorse. Man ska inte göra så. Man ska inte impulsändra och man ska absolut inte öppna upp något man skickat in! Nåja. Det är inne nu. Det går inte att göra något åt det mer. Det får vara. Jag får överleva. Ändå så fruktansvärt skönt att det är inne nu! Längtar tills jag får betyget svart på vitt så jag faktiskt vågar tro att det är sant, att det är över! 

Annars? Pizzakväll hos Svenlins idag. Skam på torra land att jag haft en pizzasten i 1,5 år men aldrig bakat pizza på den! En gång värmde jag och Ellen fryspizza på den... Men ja, idag testade vi den på riktigt, och det blev fantastiskt. Så fantastiskt att jag ännu är mätt! Ska testa det där med att vara mätt när man går och sover, Frimps säger att det är därför hon sover som en koma-patient. Seriöst. Ni ska få jämföra vår sömndata bara för att se skillnaden i hur vi sover: 

          

...kan ni gissa vilken som är min och vilken som är Frimps? Man kan seriöst fundera på om hon lever eller är död när hon sover!!! Kolla, sömnkvaliteten, kolla tiden... Kolla allt! Avundas hennes förmåga att kunna sova! 

Mitt i veckan

Onsdag idag dårå. Usch vad allt går fort! Nu är det snart bara en månad kvar här i Umeå! Och, bara en och en halv månad tills vi åker till USA!! 

Så vad gör jag med den lilla tid jag har? Jo, jag spenderar den på att redigera mitt exarbete (betyget är "satt" nu handlar det om finjusteringar för arkiveringen), jag hänger med min BFF Och handledare... Och jag överdoserar i filosofiska dilemman på Youtube. Det är lite min nya grej... Har inte haft så mycket tid till filosofiskt tänk, men efter i söndags så kan jag inte låta bli och se hur andra tänkt kring livets frågor! Skulle vilja läsa en till kurs filosofi, men när ska jag hinna med det? Kan ju inte göra det i höst då jag ska läsa en annan kurs vid sidan av jobbet. Plus att jag vill börja lära mig arabiska. Och det hade jag tänkt läsa till våren... Så filosofi, när? 

Ja förresten, en till sak jag spenderar min inte allt för dyrbara tid till är: 

             

...majs. Ägnar allt för mycket tid till grillandes av majs och ätandet av majs. MEN, jag har faktiskt ätit riktig mat denna vecka också! Viktig information till allmänheten! Min handledare (okej, kan vi kalla henne för Zippen vilket jag annars gör) tycker att jag ser ut att må så mycket bättre nu när uppsatsen är klar... Tror att det också kan bero på att jag börjat äta riktig också, men det behöver hon inte veta. Zippen nässlar in sig så mycket i mitt liv. Just nu är hennes stora orosmoment att jag är singel. Jag skojar inte. Hon är på riktigt orolig över mig för att jag är för kräsen. Hon tycker att jag ska lära mig "prata med vanliga människor" alltså folk som inte är akademiker. Hon tycker att jag ska testa internetdejting. På riktigt. Hon har erbjudit mig en examenspresent, ett medlemskap på en dejtingsida i 6 månader. Alltså, detta är inte ett skämt!! Från hennes sida då. Från min sida känns det som världens bästa april-skämt. Dejting i examenspresent. Jo jag tackar... Hon hade kunnat erbjuda sig att köpa min soffa istället, det hade gagnat mig mer. 

Annars så var jag Elli och Sussi nere på stan och dinerade idag, vi har knappt hunnit ses under hela terminen! Allt har gått så fort och vi har alla haft fullt upp på varsitt håll! Men nu kommer maj och då ska vi väl ha mer tid. Jag väljer att tro att jag har mer tid, men sanningen är väl annorlunda. Har två hemtentor, en större uppgift och föreläsningar under maj. På det så har vi flytten. Och på det så har jag visst lovat Zippen och min andra professorkompis att hjälpa dem med transkriberingar av intervjuer för en forskning de bedriver... Och alla vet ju hur mycket jag älskar transkriberingar...... NOT! Får dock betalt, men ändå... Varför har jag lovat hjälpa till med det?! Blev jag tillfälligt bortrövad av rymdvarelser som tog den del av min hjärna som står för logiskt tänkande? Vet ej, men detta övergår mitt förstånd. 

Veckan som gick

Ja... Ännu en vecka till ända. Vi hade opponering igår på våra uppsatser, och det gick väl helt okej. Nä, okej, onödigt att vara ödmjuk på sin egen blogg, det gick bra! Har inte allt för mycket att ändra i min uppsats före jag kan lämna in den för gott! 

    

Känslan på det? Ni som vet, ni vet! Kom hem och var så slut, la mig på sängen och stirrade i taket, hade noll ork att laga middag och hade huvudvärk, så jag tog en rensande promenad istället. Grinade halva promenaden för att jag var så slut! Jag skojar inte, där gick jag i skogen och tårarna sprutade av lättnad för att detta äntligen är över! Sen sov jag i 12 timmar. Inget skämt. Jag har sovit mig igenom halva denna dag! Har fortfarande huvudvärk och är totalt utmattad. Men det är så gott som över! Det tyngsta är över! En hel termins skrivande är över! Gnagande oron som startade i december och som hållt i sig i 5 månader är över! (Snart då). 

Nu är det bara att ta sig igenom den lilla kursen vi har kvar på lärarprogrammet och fixa magisterkursen också, sen är det helt över! Jag vet inte hur jag känner för att snart vara helt klar, är lättad, glad, euforisk, sorgsen, deppig, rädd och nervös inför det. Som alla vet är jag inte bra på avslut och förändringar... Det jag är bra på är att oroa mig! Så, nu när exarbetet är fixat så går jag över till att oroa mig för bostad i Lule/ Boden. Någon som vet något om sådant? Det tycks ju vara totalt omöjligt!! Har 7 år i kö i Lule, ett halvår i Boden och det är omöjligt! Om ni vet någon som vill hyra ut sin lägenhet till hösten eller har ett extra rum, hojta till! 

Status: däckad

Status of the week so far: 

  

Ja, d-uppsatsen, magisteruppsatsen, examensarbetet, plågoanden är inlämnad för opponering! Lämnade in den på söndagskvällen, och tror ni jag sov efter det? Vaknade kl 10.30 på måndagen! Klockan 07.21 ringde de från en skola här och ville ha in mig som vikare, NO THANK YOU sa jag tyst i mitt sinne och lät det gå till röstbrevlådan, och sov, sov, sov som en tonåring. 

Men, uppsatsen är inne! Nu är det bara upp till min opponent att kritisera, omkullkasta, hata, kommentera och krackelera den! Vågar inte själv öppna den under denna vecka då jag vet att jag skulle hitta så sjukt många fel att jag hade grävt ner mig och vägrat komma på opponeringen på fredag. Man blir både uppblåst och ödmjuk av skrivande och opponerande. Uppblåst för att man stundvis tycker att man är fantastiskt duktig och ödmjuk för att man 95% av tiden finner fel hos en själv man inte trodde fanns. Som mitt språk. Jag är svenskspråkig, det är mitt modersmål... (Vill jag tro, men pratade nog mestadels finska som barn) Men, mitt finska arv skiner ibland igenom. Speciellt när jag är trött! Det har uppmärksammats att jag bygger upp mina meningar på ett ugriskt sätt, något jag tidigare varit omedveten om! 

För att demonstrera: 

(en med korrekt svensk meningsuppbyggnad och en med en ugrisk)

- mitt finska arv skiner ibland igenom. 

- mitt finska arv skiner igenom ibland. 

I texten här tidigare använde jag en korrekt meningsuppbyggnad, men... Först skrev jag som i ex. 2! Jaja, vi får väl se hur många sådana här meningsuppbyggnadsbrister min opponent hittar. 

Annars då? Livet återvänder sakta men säkert efter uppsatsen... Jag och Julle tog en två timmars promenad idag var vi urladdade alla känslor efter skrivandet. Vi har bägge haft mardrömmar under uppsatsen, hennes har dock varit lite mer skräckinjagande. Mina har handlat om lärare som kommer hem till mig på besök och sitter i ett hörn och stirrar på mig, hennes har handlat om apokalypsen. Så ja, jag får väl tacka för mildheten i mina mardrömmar. 

Okej, det var det. Har jag mer att komma med? Nej, är klar med opponeringen på min respondent, ska fortsätta läsa de andra kursarnas uppsatser imorgon. Annars blir det så tråkigt att sitta med en hel dag utan att veta vad de pratar om! 

En pluggdag a la Snap.

Hörni. Snart dax för inlämning av uppsatsen! Senast måndag kl 09.00 ska den vara inlämnad för att man ska få komma på slutseminariet. (+att man ska ta sig igenom Urkund och examinatorn dårå också) Så, mina daga består av plugg, plugg och mer plugg. Men nu börjar det gå segt. Igår gick det segt och idag har jag tagit sovmorgon till lunch. 

          

          

Jag är så galet less på den här uppsatsen nu. Kan det inte bara vara över snart?! Det är väl tur att detta är ett av det sista man gör, med detta i mitt minne kanske jag inte saknar Uni direkt. På tal om uni, det är inte bara själva byggnaderna som jag kommer sakna. Mest av allt kommer jag sakna att vara student och mina lärare och professorer. Det känns som om de blivit mina polare! Här i veckan kom en av mina lärare och satte sig med mig när jag pluggade bara för att snacka lite. Frågade om min framtid och berättade om sitt första år som lärare. Två av mina lärare vill att vi håller kontakten efter studierna... Är det konstigt? Eller är det konstigt att jag inte tycker att det är konstigt? Jag vet inte. 

Nåja... Dax att börja klä på sig, denna sovmorgon börjar lida mot sitt slut. Back to the study-cave.